Igår, den 3e oktober hämtade ambulansen morfar... 

Han sa själv att han ville åka in nu... 

Han var så trött att han inte orkade hålla ögonen öppna, låg i någon slags dimma men hade så jävla ont att han skrek bara man nuddade benen... 

Under tiden vi väntade på ambulansen kröp mormor upp på hans arm. Vi lämnade dom så, för att alla visste att det var sista gången de låg så... 

De höll varandra i handen och jag hörde honom säga "Marianne! Jag älskar dig... men nu har vi väl allt blivit gamla och skröppliga i benen!!" 
Slarven 😕
Det var vackert och helt hjärtekrossande på samma gång att se dom ligga så där... 

Sen dök palliativa teamet upp för att ge honom morfin inför överflyttning på båren... 

Han blev inlagd på mitt jobb... 



Idag började vi dagen hos mormor, för mysfrukost... Jag, mamma, moster, en av mina kusiner och Fie. 

Vi åt, skrattade och umgicks.🙂

Kom sedan upp på jobbet för att träffa morfar. 
Han hade fått hjälp att duscha och raka sig idag. Så viktigt för honom och hans välbefinnande 🙂🙏
Han tittade lite på oss & somnade sedan... 
helt plötsligt säger han klart och tydligt "Adde!!! Vart är Adde!? Mår han bra!?" 

Vi svarade att han var på jobbet och att allt är bra. Han nöjde sig så... 

De har ökat morfinet mer å mer under dagen på honom...
Å när jag själv var förbi en liten sväng nu på eftermiddagen var han inte kontaktbar längre... 😕😔

Han märkte inte när jag lyfte hans huvud för att ändra kudden & han rörde inte en min när jag tog hans hand i min kalla hand... 

Jag vill aldrig riktigt släppa denna nallebjörns-hand!😔💕

En stor trygg hand, med fast handslag... 😔 

Men jag känner samtidigt; 
snälla morfar, släpp taget nu och går vidare... lämna kroppen som är så knökfull av cancer, som lider av smärtor... som bara ligger där... 

Bli fri istället 💕

3 kommentarer

Sandra LH

04 Oct 2017 17:04

❤❤❤❤❤😔

Sofie

05 Oct 2017 06:08

❤️

Angelica

05 Oct 2017 08:30

Så fint och så sorgligt på samma gång😢😢❤❤

Kommentera

Publiceras ej