Igår, den 5 oktober, runt 22 tiden, tog min fina fina morfar sitt sista andetag... 😔🌹

Han hade bara somnat, lugnt och stilla... 🌹

Jag stod här hemma vid 19,45 tiden och sa att jag hade en magkänsla av att jag behövde åka till morfar... Älskling sa att jag skulle åka om jag ville, andra nära och kära, per telefon sa att jag behövde få vila.😕
Gårdagen var tuff på så många sätt och jag var egentligen helt slut...😕 Jag stannade hemma. 

Typ samma tid ringde mamma till jobbet och de sa att morfar var lugn, var lite vaken och svarade på tilltal... Vi slappnade av allihopa över att det för tillfället var lugnt... Men jag hade hela tiden tanken "Det är på slutet..." 



Vi la oss jättetidigt igår så när telefonen ringde hade jag redan somnat... 

Det var precis som för två år sen, då när pappa dog... Blev lite som en film som spelades upp på repeat 😳 Skillnaden var att det inte stod min storebrors namn på displayen, när det ringde... 

Jag vaknade inte av min egen telefon, så mamma ringde älsklings telefon... å när han vaknade och sa "din mamma ringer!" Så visste vi båda varför... 😔

Men att höra "Hej Gumman!" Och tonläget på hennes röst... 
Yrvaken och ändå chockad å jag hann bara tänka "varför i helvete åkte jag inte!!??" 
Jag förstod direkt vad fortsättningen skulle bli 😔

"Morfar har dött nu... Han hade bara somnat & allt gick lugnt till... Han är äntligen fri från smärtan nu! Han slipper ha så där fruktansvärt ont & är på ett så mycket bättre ställe än där nu!! Kryp upp hos Adde och kramas nu... Jag älskar dig!" Sa hon... 

Jag hann inte lägga på förrän jag fick den största och varmaste kramen... Så där som bara Min Man kan. När han bara vet att han inte, inte ska släppa. ❤️


Fy fan vad ont det gör!! 😔

Det är skönt att veta att den där jävla äckliga cancern inte plågar honom mer! 😢

Men att den på 7(!!!) jävla veckor - från operationen av knölen tills igår... Tog en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv, är något av det hemskaste jag varit med om!! 

Att se någon tyna bort, avsluta prenumerationer, flytta över saker på mormor, Förbereda och knyta ihop säcken för att avsluta ett helt liv... 😔😔

Vi hjälptes åt... Jag fanns där, hela tiden... precis som jag lovade. Precis som Du & mormor alltid funnits för mig. 🙏💕

å igår på dagen tittade du plötsligt upp när du hörde min röst... svarade på tilltal och jag vet att du förstod att det var just jag som stod där. 💕


Men nu då!!?? 
Tomheten Du lämnar efter dig 😔

  Från att ha vuxit upp tillsammans med dig & mormor, blivit skjutsad på, blivit omhändertagen precis jämt... Tryggheten... Våra skämt. 

Din sarkasm. Ditt finurliga leende. Ditt beröm. Ditt vänliga men pondusaktiga tillrättavisande när du tycker jag gjort fel. Din trygga famn. Ditt rakvatten. Ditt leende. Din busiga blick. Din trygga hand. 


Morfar... Jag saknar dig redan! Så det gör ont!! 😔 

2 kommentarer

Sofie

07 Oct 2017 06:51

❤️

Sandra LH

08 Oct 2017 20:43

Större än sorgen är glädjen att minnas! Säg om jag kan göra något för dig! ❤❤❤

Kommentera

Publiceras ej