Hej söndagkväll!! 


Helgen har inneburit vila, familjetid, hyrfilm, bilsvängar och regn & rusk ute... 🙂💕

Det var ärligt talat skönt att inte ha typ något planerat i helgen...🙂 Behövde få göra mest "ingenting" & få ligga på soffan i pyjamas nästan oförskämt länge!! 🙂

Allt som hänt den senaste veckan har verkligen gjort mig helt urlakad i både kroppen ' & knoppen, känner jag... 😕

Det har varit så stora svängar hit & dit, från sån ofantlig glädje, till totala tvärvändningar, tårar, smärtor i kroppen & sorg... 😔

Jag hamnade själv på sjukhus med vidriga buksmärtor för en vecka sedan...😕  Spenderade fredagkvällen på akuten, åkte ambulans, blev inlagd, opererad på lördagen, kvar tills tisdagen och så utskriven därifrån, hem för att vila på kvällen och sen upp morgonen efter och i princip raka vägen till jobbet för att umgås med morfar de sista dagarna... 😕
 Sedan var jag på återbesök för mig i Falun å så gick morfar bort sen samma dag. 😔

Jag skulle vilja påstå att jag stänger av mig själv en del när det blir för mycket på en gång...🤔 Jag blir mer att jag "bara gör" och tar tag i saker... 

Det här med att stanna upp och reflektera & tänka, det blir jag att göra när allt har lagt sig & det är då det liksom blir jobbigt... 😕 

Saker kommer ikapp mig & jag inser vad som faktiskt har hänt... Och jag blir både att känna mig nere, ledsen och väldigt trött... 

Lite där är jag nu... Att jag reflekterar över saker, vad som gjorts, vad som sagts, vad jag varit med om...

 Att saker känns ofattbart orättvist, att jag skulle vilja kunna påverka mer & är arg på saker som beslutats när jag var yngre som jag idag skulle ha velat påverka...
 Men man kan ju inte spola tillbaka någon tid för att ändra saker... Tyvärr 😕😔  

Jag måste lära mig att acceptera saker & förstå att jag inte blir helt ensam i det... För det är det jag tror... Händer något med mig så blir jag livrädd för att bli ensam... 😔 

Blir livrädd för att älskling ska säga att han inte vill vara med mig pågrund av att något är som det är med ex. Min PCOS & lämna mig, för att det helt enkelt är ett enklare val att välja bort mig & bara välja en annan väg någon annanstans...😕  

Jag är rädd för att vara ensam i saker, rädd för att det inte är "VI gör det tillsammans"...  Just det är något av det jag är mest rädd för här i livet... 😕


MEN!! Rädslan är liksom så stor, just för att jag inte skulle klara allt det här utan honom!! Aldrig!!😔❤️ För att han liksom är det allra, allra viktigaste jag någonsin, i hela mitt liv har haft  & har!! ❤️


Poängen är att den största stöttepelaren jag någonsin haft är helt klart min make!!❤️ 
Han förstår inte själv hur viktig han är & hur mycket han gör. 

Ni vet... 

De gånger man får ett fint och oväntat sms med några väl valda ord, som man sen lever på hur länge som helst... för att de kom spontant, utan att man påverkade det på något sätt... 

Eller när han stryker en över håret eller kinden, när man har ont och är ledsen, som på sjukhuset förra veckan... 

Eller när man får en puss i pannan mitt i natten, i sömnen av honom... 

Eller när man är ledsen och han kramar om en hårt & liksom bara inte släpper en. Utan bara finns, trots att han är tyst & man bara känner en stor trygghet. 🙏

Min fina,fina Andy-Pandy!!❤️

Mitt akuta-sjukhusbesök å allt resulterade i att kroppen är så trött och sliten att den bara behöver få vila och återhämta sig nu... Får inte lyfta tungt då det måste läka inifrån & musklerna de skar i under operationen måste få läka... 

Å så behöver kroppen få vara fri från alla mediciner, hormoner och sådant ett tag, för att inte det ska bli lika igen... 🙂

Det känns nästan konstigt!! 😳

Var nääääästan fri från allt i somras, men en av de jobbigaste medicinerna behövdes tas då... Den tar vi också bort nu...🙂 Den som gör mig trött, ger mig ännu lägre blodtryck och får mig att känna det som att jag knappt känner igen mig själv... 

Så om nån vecka, när det mesta börjat bli i balans igen kommer jag få lära känna mitt vanliga jag igen.. 😳 Så himla skönt (men nästan lite läskigt)! Har knappt varit mig själv på det senaste året... 
Men jag vet att jag saknar den Johanna! 🙂

 Den Johanna som har mycket tålamod, är glad å sprallig, ser fler lösningar och möjligheter vid motgångar & har lite mer ork i vardagen 😃 Ser fram emot att bli den Johannan igen 😃

Nu ska jag parkera på spikmattan i ett par minuter, sen krypa tätt tätt intill Min älskling! ❤️ 

God natt!! 

Kommentera

Publiceras ej