Hej gott folk!
Idag är det söndag... Söndag den 15 december.
Nu klockan 21:48 är det exakt 1/2 år sen jag fick upp vår lilla pojke på mitt bröst.
Ungen är verkligen ett helt halvår idag!!! Vart tog tiden vägen!!??
Det känns ju som att han på sätt och vis alltid varit med oss... Men samtidigt som att det var nyss vi var på förlossningen? Knepigt hur snabbt tiden går egentligen! 😃
NU, 7 månader senare (ja jag var ju hemma en månad innan han kom, med havandeskapspenning) har jag LANDAT i att det är såååå skönt att vara hemma om dagarna! 😃👏
Det behöver inte hända något varje dag för att jag ska få ett lugn i kroppen. Nej jag kan dona hemma eller faktiskt (ibland) ligga i soffan och se en film när Lilleman vilar. Annars älskar jag kvalitetstiden med honom om dagarna!!
Jag saknar vissa kollegor och vissa bitar av mitt jobb MEN jag fullkomligt älskar att vara mammaledig och få umgås med min son varje dag 😍
Jag älskar att pyssla hemma, sköta huset och hemmets alla sysslor, duka fram mellis osv tills älskling slutar jobbet och Nellan kommer från skolan... Nu har jag fått lite inspiration till att få ur de sista sakerna från Milios rum också.. Så vi kan sätta upp fina tavlor, boa och göra ett fint lekrum där, tills dagen är komma då han får sova där inne också. Men det dröjer ett tag till innan det ska sovas ensam 😂 Det är mysigt å tryggt att ha honom i sin säng, bredvid oss ❤️
Han har aldrig sovit mellan oss... Eller jo... PÅ mig i 3 timmar på patienthotellet, natten då han precis hade fötts... å så har han lurat i nån timme på morgonkvisten när vi sövt om honom bara. I övrigt har vi varit noga med att han ska vara trygg i SIN säng och kunna somna där.
Mycket för hans egen skull men även då vi rör oss väldigt mycket i sömnen och är livrädda för att rulla över honom... 😳🙊
Så ja, han sover i sin säng, men gosar med oss i våran å när han vilar på dagen & jag också är trött, så bäddar vi ned oss ihop å myser å lurar ihop - han å jag en stund 😃
Vår lilla herre är en väldigt glad kille! 😃 han är nu mer väldigt språksam, pratar på sitt sätt, känner igen sina släktingar, börjar bli lite blyg för vissa som han inte känner men blir överlycklig när jag eller älskling kommer hem eller tar upp honom efter vila. 😃❤️
Älskar blicken när Älskling kommer från jobbet och Lilleman får syn på sin pappa! 😍Mina älskade killar!!!😍❤️
Lilleman känner även igen sin storasyster å blir superglad när hon kommer hem på fredagarna å även i övrigt från skolan 😃👏❤️
Han fick ju mjölkprotein-fri-kost för några månader sen... 😃
Idag kom dagen då vi skulle göra en provokation, där vi skulle blanda 45 ml vanlig ersättning i hans mjölkfria ersättning...🙊
Efter första flaskan kände JAG på mig att det kanske inte skulle gå, men hoppades så klart att magen skulle funka så pass bra att han kan fasas över på vanlig ersättning igen... 😕😃
Eftermiddagen kom och andra flaskan, blandad på samma sätt, intogs... Han blev mer närhetssjuk & var inte alls nöjd... 😕 Annars kan han gärna ligga i sitt Gym och greja, rulla till magen, kolla på oss när vi donar bredvid honom i köket osv, men idag funkade det inte riktigt... 😕
När sen han å älskling kom hem efter att ha varit till mina svärföräldrar på söndagsmiddag började Lilleman bli mer å mer kinkig. Blev ledsen å inget riktigt dög. 😕
Jag strök försiktigt på magen och masserade, kände att den var uppblåst och Lilleman började bli ledsen när jag tog på den... 😕
Sen brakade helvetet lös... 😳😢
Han fick inte sköta magen, så jag masserade, pushade upp benen mot magen å allt vi brukar kunnat göra för att hjälpa honom, bara det att han började gallskrika! 😕
Han hade som kramper i intervaller och kastade sig åt sidorna, hade så ont och var så ledsen att han skakade i kroppen & var genomsvettig, så pass att det pärlade sig i både pannan och på näsvingarna högröd i ansiktet och helt hysteriskt jätteledsen... 😢
Tillslut slappnade han av lite lite så han kunde sköta magen å då bara rann det ur honom... 😕Det var som att han hade för ont för att kunna slappna av så han kunde bajsa...
När han väl fått det gjort tog jag en varm dusch med honom, han hängde så som en liten disktrasa i famnen på mig å jag kände mig elak som utsatt honom för detta, ledsen för att han var så ledsen och jag inte kunde ta bort det onda, så där stod vi i duschen... Jag, Mamma Johanna som storgrät med en helt urlakad bebis i famnen... 😭💔
Vi fick ge honom en supp & han slocknade efter en stund, totalt utmattad, på magen på Älskling...❤️
Imorgon ska jag ringa barnmottagningen i Falun för att prata med dietisten. Men enligt våra papper ska man inte provocera mer förrän han fyller 1 år och att han ses som mjölkproteinallergiker. Det är vanligt att det växer bort helt när barnen är mellan 2-3 år. Men tills dess blir det lite trixigt med mat osv. Mycket innehåller mjölkprotein och vi måste läsa på ALLT.
Ska som sagt ringa henne imorgon å se vad vi bestämmer. Men antagligen börjar vårt liv med lite mer pyssel i köket, för att storkoka purémat som är mjölkfritt åt honom framöver❤️
Tack till alla veganer - som gjort att det iallafall finns väldigt mycket nu mer, till skillnad för nåt år sen, som är mjölkfritt 😁✌️
Nu ska jag sova på saken!
Jag lägger mig med en ledsen känsla i kroppen... Jag har ont i hjärtat å nära till gråt... För idag var en av de gånger jag verkligen kände mig som världens sämsta Mamma, som inte kunde lindra eller ta bort det onda hos min pojke 😢💔
Imorgon är en ny dag... Då tar vi nya tag ❤️
God natt!
Kommentera