Hej! 


Det var verkligen inte igår jag skrev här… 


Har på senaste blivit lite mer inspirerad till att skriva igen.. så jag tänker att jag gör ett försök… 😃


Tror jag tänker fortsätta bara ha denna blogg som en liten ventil när saker från mitt huvud vill ned på print… 


När bokstäverna bara flyter på likt en porlande bäck - en vårdag… Fint va!? 😁 


Åh jag vet knappt vart jag ska börja… 


Sist jag skrev här var april -20 och sen dess har en hel del hänt i livet… 

Jag tror vi bara drar igång med det största som hänt:  (null)

här har vi självaste Sandro LENNOX Nord ❤️

Han föddes den 24 april 2021. 😃


Men Vi tar det från början: 

I september förra året började jag plötsligt att må dåligt…  Ett konstigt illamående, lite kräkningar på morgonen, en sjuklig trötthet och humörsvängningar stod på menyn. 
Mitt i allt det där var det ett rejält uppsving på Covid-19 och jag trodde nästan det var något sådant som spökade på mig. 😃
Iallafall så ringde jag min mamma en kväll och berättade allt det där… sa att jag tänkte ringa vårdcentralen och be om en check för att jag mådde så himla dåligt… 
Hon sa då "ta ett graviditetstest, Johanna!" 
Jag blev nästan förbannad på henne över det… För ni som följt mig tidigare VET att vi gjorde IVF i flera år och att jag fick höra att jag inte kunde få barn på "naturlig väg". 

Iallafall så åkte jag till apoteket och köpte ett test, la det i hyllan i badrummet och tänkte att jag skulle ta det morgonen efter… 

Sagt och gjort… Jag vaknade, vinkade av älskling som skulle jobba och tänkte sen ta testet i lugn och ro… 😃
Milio sov fortfarande då också. Så jag var vaken och hade en stund egentid. 

Jag satt där, tänkte att det bara skulle bli ännu ett negativt test - till samlingen. 
Men att det var bättre att ta ett test hemma för att kunna säga till vårdcentralen att det inte var en graviditet & att de behövde hjälpa mig att må bättre… 

Jag hann knappt kissa på den där stickan innan det blev ett plus! 😳
(null)

Jag skrek rakt ut, började storgråta och ringde mamma och vrålade "jag är graviiiiiid!!!!" 

Hon svarade då "eeeh! Ska jag säga grattis eller? Är vi glada eller hur tänker vi? Du är lite svårbedömd när du gråter å skriker!" 

Sen konstaterade vi att vi var överlyckliga. 

Sen slog det mig att jag skulle berätta det för Adde… Han har dock alltid sagt "händer det nåt som att du skulle vara gravid eller nåt så ta INTE det med mig när jag är på jobbet! För då kanske jag inte reagerar glatt, för att folk är runt om och det kan bli himla fel!" 

Behöver jag ens påpeka att dagen blev enormt lång!? 😂🙊

När han väl kom hem var jag glad, upprymd och livrädd samtidigt. 
För tänk OM han inte skulle vilja ha fler barn!? 
Vi hade ju diskuterat det men ungefär varannan vecka känt att vi ville - för att sen tycka det räckte med 2. 🙊

Han blev iallafall chockad MEN glad & vi valde att köra på det 😍

Vi skulle bli 3-barns föräldrar! 
Å ingen visste hur min kropp helt plötsligt bara funkade och hur jag kunde vara gravid!? 😃🙏❤️

Vi punktar där för idag och fortsätter med resten en annan dag känner jag 😃😃