Godafton!!
Nu ikväll ligger jag å läser en blogg där en tjej som gör IVF skriver om hennes & hennes mans IVF-försök... 🙂
Hon satte VERKLIGEN huvudet på spiken i hur jag börjat tänka & känna!! 😳🤔
Här citerar jag henne:
"Sovrumsdörren som vi tvingas ställa på vid gavel, och som omgivningen - av ren fascination och nyfikenhet - obehindrat stövlar in och ut genom med sina smutsiga stövlar. Nosar och undersöker, hur gick det nu, hur var det här, oj det var länge sen sist hörru, hur gick behandlingen, blev det nåt av det där fryset eller? Och jag, min idiot, som bjudit in, som vädjat om öppenheten, får vackert hålla sked i hand och svara på frågorna, jag som vädjat om frågor, vädjat om att de ska bry sig, vädjat om att de inte ska skamma mig genom tystnad." - fruinfertil.blogspot.se
Jag känner igen typ hela grejen som hon beskriver!! 😳😳
Jag valde från början att vara rätt öppen angående vår IVF, på mitt jobb. För att underlätta så det slipper bli baktalande om mig, när jag i perioder blir borta från jobbet, för att man ska ha bättre förståelse angående varför jag - med kort varsel- blir beviljad semester för ett läkarbesök osv. 🙂
Jag tog upp inför de flesta i personalen på en arbetsplatsträff att vi håller på med IVF, för att JAG har ett "fel" som gör att jag inte kan få barn naturlig... för att man skulle visa förståelse MEN jag poängterade också att jag ville ha det för mig själv hur det går osv. Att jag endast berättade det för att man ska förstå... ☝️
Den senaste tiden har några tagit sig frihet att fråga mig saker, helst i personalrummet, när mycket folk är med å lyssnar... 😳
Har fått helt oblyga frågor, högt och tydligt som;
Hur gick det? Hur långt har Ni kommit? Blev det inget första gången i augusti/september? Fick ni missfall? När blir nästa gång? När ska ni plocka ut ägg då? Osv osv... 😳😳
Jag blir både arg å ledsen där å då & svarar inte... säger att jag vill ha det för mig själv å blåste på den människan som frågade mig om vi fått missfall!!??
Hur fan tycker man att man har rätt att bara kliva över alla gränser å säga så!? 😳😠
Tänk OM vi hade fått det? Då kanske det hade varit jättekänsligt för mig liksom!?
Jag känner igen mig SÅ mycket i citatet ovan, angående att man vill vara öppen för att Minsk skammen att man faktiskt inte kan få barn naturligt... För det KAN INTE jag! Hur mycket jag än vill eller önskar att det går så fattar inte min kropp det där...😔
Dock har jag tänkt om angående allt & vill inte involvera någon i det här alls längre!! 😕
Säger absolut ingenting mer & de enda som vet allt är mina chefer, för att underlätta och ha en förståelse och öppen kommunikation... De är guld som hjälper mig så mycket å så himla förstående!! 😃🙏
Mitt svar när nån frågar mig frågor är: "Jag vill hålla det för mig själv. Det är mitt privatliv och min & min mans ensak... å jag frågar aldrig dig hur ofta du har sex med din partner... eller hur länge ni försökte, på vilket försök eller liknande ert barn blev till..."
Jag har helt enkelt fått nog av folks nyfikenhet nu...😕
Jag VILL INTE berätta allt å tänker inte göra det heller...
För att jag behöver helt enkelt inte svara & jag behöver inte berätta!! 🙂😃💪
Jag delar bara med mig OM jag själv vill... men då väljer jag även VAD jag delar med mig om... 🙂
Tilläggas ska att de som gjort så där med att fråga frågor vid fel tillfällen är sådana jag inte ens umgås med, ser som vänner eller liknande...🙂
De är endast kollegor, that's it... å nyfikna... såå nyfikna!!🤔
Vill samtidigt poängtera att jag självklart har bra kollegor, som jag skrattar och har roligt med å som är vänner på jobbet också, å de gör inte sånna där saker... 🙂
Lite rörigt inlägg men jag var tvungen att få
Ut det ur huvudet!! 😃☝️
Jahapp... det var mina kvällstankar...
Nu ska jag spöa min snygga man i yatzy 🙂❤
Kommentera