Hej torsdag! 


Klockan är 6,20 och jag ligger på soffan och äter frukost 🙂 Känns lite smålyxigt faktiskt! 

Igår skjutsade min mamma & Min moster min fina morfar till Uppsala... Resan dit hade gått bättre än förväntat men sen höll han på att segla ihop när de kom in på sjukan... 
🙁

De hade försökt få i honom lite "varma koppen" men han blev bara att må dåligt... Började hulka, tårarna rann på honom för att det blev jobbigt och vi förstod varför han skiter i att äta å dricka nu mer...😕

Igår var även första dagen han var gul i hyn och det är ju inget bra tecken... 🙁 

Vet ju att det sitter metastaser på levern, så nu börjar den påverkas mer å mer ☹️


Morfar berättade även igår att hans knöl (en stor illasittande tumör) i ljumsken börjat växa mer och mer de senaste veckorna... 
Det går så jävla fort allting! 😕

Han skulle iallafall få lite dropp då han är så uttorkad, få landa lite nu på plats och de började ta prover på honom redan igår... 

Idag vankas det fler prover, magnetröntgen för att jämföra med de bilder som togs för några veckor sedan och sedan ett ställningstagande i om de bedömer om de kan ge cellgifter i ett försök att lindra lite och ge honom lite mer tid och om hans dåliga hjärta
Klarar det... OM de vill försöka får han en chockbehandling cellgifter med start redan idag... 

Men jag som jobbar med en hel del cancer & palliativa patienter vet att de där cellgifterna kanske kan ge lite extra tid, men att man mår fruktansvärt & oftast blir inlagd hos oss i slutändan för återhämtning efter cellgifter så där i livets slutskede, för att kroppen är helt jävla färdig... 🙁

 Vet ni? Jag funderar ärligt talat på Om han någonsin kommer att komma hem igen... 🙁💕

Läkarna i Uppsala erkände igår att de inte riktigt är säkra på någonting, då hans cancersort är så himla ovanlig...
Det enda dom är helt säkra på är att det går fort som fan utför med just denna sort... 🙁

Å det står ju lite på nätet om att det tar i snitt 6 månader innan det är över, när man har denna sort...😔

Jag känner hans fruktansvärda dödsångest, ser den i ögonen på honom & det är så jävla jobbigt att se någon som har en blick som säger "jag kommer att dö snart, men jag är inte klar än! Jag vill inte det..." 😔

Jag är tacksam för att jag jobbar med mycket sånt här... Jag är stark för mormor & morfars skull... Är med dom,
Hos dom, hjälper dom, håller ihop och gråter inte framför dom... Det hjälper inte dom, utan det ger bara ännu mer ångest... 🙁 

Klart jag är ledsen! 😭 
Var endaste dag, en del av mig går bara sönder och jag vill bara skrika ut allt det jobbiga... Jag gråter ofta tyst, tyst, när jag ska sova... för det ska inte vara så här. Vet att man inte har någon för alltid, men man behöver väl inte lida så förbannat som han gör!!?? 😔 

Det finns kanske folk som tänker "men det är ju bara morfar..." men min morfar är inte "bara" morfar... Han har varit mer pappa än min egna pappa någonsin varit... Morfar har ALLTID funnits där, stöttat, väglett, tagit hand om... Vi har firat "morfars-dag" när övriga firat "farsdag" osv. 
Han är den manliga förebild som alltid varit där och alltid verkligen brytt sig om mig på riktigt... 💕 Så nu känns det liksom på nåt sätt som att det är en förälder jag håller på att förlora, inte "bara en morfar som är gammal å snart ska försvinna av naturliga själ"... 

 

I juli var min storebror, som
Bor i Värnamo och hälsade på mormor & morfar... 
Han sa hej då, som vanligt och gick ut... 

När han sen kom ut på gården var det något som sa att han var tvungen att gå in och ta ett foto på dom... ett foto där man ser hur snälla & glada de är... Precis som de liksom alltid varit... 🙂💕 

Han drog en vit lögn för dom å sa att det var barnen som ville ha ett fint foto på dom.. men innerst inne visste han att det var sista gången han fick ta ett sådant foto... 

En kort tid senare fick morfar sin cancerdiagnos... 😳
Min storebror är lite läskig,
För han känner ofta på sig saker och har ofta rätt... 

Nu... Nu är morfar hälften så stor på bredden, ihopkrupen, insjunken i ansiktet, grå/gul i hyn, har ingen gnista i ögonen längre och liten på något sätt.. älskade morfar 💕


MEN Titta bilden liksom 😃💕 
DÅ, för bara några få månader sen: Låååånga morfar, som en stor & trygg nallebjörn... Å så lilla mormor, som knappt når upp till honom... De där två! Världens absolut bästa & finaste mormor & morfar!! 💕
Fy fan vad jag älskar dom där två!! Vilken trygghet de alltid gett mig 💕



De säger att livet går hand i hand med döden... Jag hoppas det är så. Hoppas och tror 💕

4 kommentarer

Sofie

21 Sep 2017 07:35

Kraaaam!! 💕💕💕

Angelica

21 Sep 2017 10:00

❤❤❤

Angelica

21 Sep 2017 10:00

❤❤❤

Sandra

21 Sep 2017 21:36

❤❤❤

Kommentera

Publiceras ej