Godkväll fredag! 🙂🌟
Här ligger Jag...
Med putande å svullen mage... (Om ni bara visste hur mycket hormoner denna kropp innehåller!)
Fötterna är i högläge, ljudet på tvn är av och jag njuter av tystanden & tända ljus - en stund... 🙂
Jag har jobbat idag... Varit sekreterare å halvt stressat ihjäl mig under vissa stunder... 🤦🏼♀️ Hjärnan går på högvarv, jag har svårt att varva ned å har huvudvärk...
Men NU är det iallafall äääääntligen kväll!! 😃
Lillis är hämtad från dagis, hon är klar med alla kvällsbestyr & nedbäddad för natten... 💕
Älskling är ute med hunden och när han kommer tillbaka ska jag åka å hämta mat från pizzerian. Sen blir det pyjamas å täcke & kudde i soffan!! 🙏❤️
Jag har en äckligt stor rädsla i hela kroppen idag... 😔
Ibland kommer det bara över en... 🤕
De som är i IVF-karusellen förstår..! ☝️
Man är så in i helvete rädd för hur allt ska gå!! 😳 Känner mig rädd å ledsen & vill bara att allt ska fungera... Att det blir bra... 😔 Man är livrädd å hoppfull på samma gång... Det sista som lämnar är ju hoppet!!🙏
Men fan... 😔🤦🏼♀️
ibland behöver jag bara få börja stortjuta, få stora varma kramar, pussar i pannan, lugnande ord & så mycket kärlek så jag bara blir laddad igen... 😕
Ni vet: när man känner att allt bara är jobbigt, att JAG är jobbig... 😔
Så behöver man höra det där extra... Att man är älskad, att man är grym som kämpar - så man rycker upp sig å vänder lite på det... ☝️
Detta är ett väldigt öppet inlägg & därför skriver jag det rakt ut:
Jag är ärligt talat livrädd dels för att det inte ska gå & så skuldbelägger jag mig själv... 😕 ibland hatar jag mig själv för att det är mig det är fel på... Det är INTE MITT fel! Jag vet det egentligen... Men jag känner mig ärligt så jävla dålig som kvinna... Att jag inte kan bli gravid "lika enkelt som de flesta andra". Men egentligen VET jag ju att det inte är mitt fel! Det är cellgifternas fel!!! De där jävla sprutorna, som jag fick en gång i veckan, under nästan 1,5 års tid!! 🤕
Men ibland kommer exakt dessa hjärnspöken!! 👻
Man rår inte för dom & jag har sagt allt ovanstående till ett ex antal kuratorer, som man får träffa längs resans gång...
De har dock sagt lika "Du rår INTE för det!! Å det är INTE ditt fel på något sätt!" 🙏
Varför gör hormoner så man känner sig så liten i världen då!? 😳Avsaknaden av kontroll & rädsla i kombination är läskigt!! 😳😳
Tänk om jag bara kunde få tjuvkika in i framtiden, se att det är värt behandling efter behandling, tårar, huvudvärk, illamående, en urflippad mage, ett svängande humör och en svajig Johanna... 😳🤦🏼♀️
Hur ska jag förklara detta virrvarr av känslor?? 🤔
Denna kaosiga, saliga blandning av känslor på en å samma gång!? 🤕
Det går nog inte att förstå, om man inte upplevt något liknande själv...
Nä fan... Nu får det vara bra... ☝️ Jag ska sova på saken... Imorgon ska jag tänka annorlunda igen...
Allt måste bara ut ibland...
Då lättar det...
Det SKA gå i slutändan! 🤞
Det KOMMER gå ❤️
Kommentera